Inlägget gjort

Att ge och ta kritik

Från början var detta tänkt som en kommentar till en kommentar till mitt inlägg om fula kort. Men det blev ett inlägg istället.

Varför är vi så rädda för att säga till om något är mindre bra/lyckat, eller som nämnt, ser rent ut sagt för jävligt ut? För det första så skulle jag inte vilja att någon sa till mig att jag gjort ett hyfsat jobb, eller att det ser någorlunda okej ut om det inte gör det. Vad har jag för nytta utav det? På vilket sett tar det mig framåt? Är det kanske med rädsla för att personen i fråga skall ta det som ett personligt ”påhopp”? Att avsaknaden av kunskap i hur man sätter ihop ett harmoniserande kort skulle innebära att personen är värdelös – på allt. Så vet ju både du och jag att det inte är på riktigt, även om det ibland känns så. Eller är det helt enkelt min egen rädsla för att riskera att bli klassad som en besserwisser som hindrar mig? Det handlar ju inte om att göra någon till åtlöje eller att hänga ut någon. Då snackar vi ju mobbning. Inte heller är det ju så att alla situationer där man blir presenterad något mindre bra ger upphov till känslan av att vilja skratta ihjäl sig.

De flesta av de jag känner och möter här i livet har tillräckligt med självkännedom för att inte hamna i den situationen där resultat blir som det beskrivs i mitt tidigare inlägg. Därför funkar det oftast alldeles ypperligt att påtala och se det som är bra först och därefter, på ett pedagogiskt sätt, avrunda med lite konstruktiv kritik.

Personligen ser jag det som en stor tillgång att ha människor i min närhet som verkligen säger vad de tycker om det jag presterar. Det ökar värdet på de positiva omdömen jag får, eftersom jag verkligen vet att de menar det. Någon som, oavsett om det är en objektiv eller subjektiv bedömning, säger ”underbart” och ”fantastiskt” om precis allt jag gör tappar i trovärdighet, i alla fall i mina ögon. För att kunna värdera en subjektiv bedömning krävs det förvisso en viss kunskap om bedömarens referensramar.

Jag har haft förmånen att få undervisa inom lite olika områden i mitt liv. Någon slags ordning får det ju vara och således kommer nu en historia ur mitt liv som berör – hör och häpna – stämpelkurser!

Eller… nej. Inte idag. Kanske i morgon. Nu tänker jag nämligen börja kalkylera på hur jag skall möblera i min nya lokal.

Under tiden kan ju du roa dig med att maila över ett kort till mig. Om jag väljer ut just ditt kort får du för tillfället inget annat än äran i att publiceras med namn och titeln ”Först på OS-bloggen”, eller något åt det hållet. Och JA!, självklart skall du ha använt stämplar från OS. Jag utser mig själv till enväldig jury.

Deadline: Fredag den 1 augusti
Skicka ditt bidrag till blogg(snoppel-A)octoberstamps.se

Ps, för att undvika missförstånd. När jag pratar ”OS” menar jag alltså October Stamps. Jag vill ju inte bli anmäld för att försöka ”vilseleda” någon genom löftet att publicera ett handstämplat kort på den officiella sidan för Olympiska Spelen. Herre min katt, det kunde kanske ha slutat i snar förlisning….

Fast jag kan faktiskt se det framför mig… En stooor bakgrundsstämpel som visar ett publikhav, stämplat med en gammal hederlig Kaleidacolor-dyna där färgerna är ni-vet-vilka. Uppe på detta har jag monterat de fem ringarna (en och samma stämpel och rätt så stor den med). Den är embossad med guld, silver och brons (koppar) och i sista ringen står årtalet lite snyggt. Ett alternativ är att i varje ring, säg att de är ca 3 cm i diameter, stämpla något som representerar eller symboliserar årets spel. Förslagsvis en OS-gren, en pokal, det kinesiska tecknet för mänskliga rättigheter, årtalet samt slutligen en friterad räka.
Sug på den du!

Fridens!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *