![\"\"](\"https:\/\/frokenparaiso.se\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/banner_jp_babsan-1.jpg\")
<\/a><\/p>\nI maj 2012 fick jag, Joanna, s\u00e5 \u00e4ntligen tag i Babsan \u2013 jag kallar henne s\u00e5 \u2013 min sockstickningsmaskin fr\u00e5n cirka 1920-talet. M\u00e4rket \u00e4r Imperia, och n\u00e4r den importerades till Sverige bytte den namn till Viktoria. Man tillverkade en liknande maskin p\u00e5 licens i Sverige och d\u00e5 blev namnet Are. Jag hittade Babsan p\u00e5 Ebay och visst var det lite vanskligt att k\u00f6pa henne osedd. Men hon \u201dspinner\u201d som en katt om man tar henne p\u00e5 r\u00e4tt sett. Vissa garner tarvar ett l\u00e5ngt f\u00f6rspel, vilket tog n\u00e5gra h\u00e5rda ord att komma fram till. D\u00e4remot har jag inte fastnat f\u00f6r att sticka sockar. \u00c4n. Ist\u00e4llet \u00e4r jag galen i e:v\u00e4rmare \u2013 eller benv\u00e4rmare som normala m\u00e4nniskor kallar det \u2013 ett underv\u00e4rderat plagg, som funkar i alla v\u00e4der. De v\u00e4rmer n\u00e4r jag g\u00e5r eller cyklar i regn och kyla – de skyddar och svalkar i gassande sol. \u201dE\u201d st\u00e5r f\u00f6r extremitet. Jag f\u00f6redrar detta uttryck d\u00e5 det faktiskt fungerar utm\u00e4rkt att ha de l\u00e5nga p\u00e5 armarna och de korta runt anklarna.<\/p>\n
Jag anv\u00e4nder endast 100-procentig svenskt ullgarn i mina e:v\u00e4rmare. Den kommer fr\u00e4mst fr\u00e5n Filtmakeriet<\/a> i Kilafors. Ull \u00e4r ett fantastiskt naturmaterial som inte beh\u00f6ver tv\u00e4ttas s\u00e4rdeles ofta. Det r\u00e4cker ofta med att v\u00e4dra plagget, eller fukta om de tappat formen. Men visst, cyklar man i ur och skur och v\u00e4rmarna p\u00e5 benen blir leriga kan de beh\u00f6va sig en uppvaskning n\u00e5n g\u00e5ng d\u00e5 och d\u00e5. Sj\u00e4lv f\u00f6redrar jag den l\u00e5nga varianten, och g\u00e4rna fastsatta med ett strumpeband. Glipan p\u00e5 l\u00e5ret h\u00e5ller sig oftast varm \u00e4ven n\u00e4r det \u00e4r kyligt ute. Dessutom tycker jag att det \u00e4r snyggt.<\/p>\n Jag och Babsan har sedan 2015 varit utst\u00e4llare p\u00e5 F\u00e5rfesten i Kil<\/a>, som brukar vara i m\u00e5nadsskiftet feb\/mars (alltid v. 9). D\u00e4r s\u00e4ljer jag mina e:v\u00e4rmare i b\u00e5de naturliga ullf\u00e4rger som gr\u00e4lla kul\u00f6rer. I och med att jag f\u00e4rgar sm\u00e5 kvantiteter blir det ofta inte mer \u00e4n ett par av varje kul\u00f6r. I bildgalleriet<\/a> finns smakprov.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n L\u00e4nkar f\u00f6r dig som vill veta mer om Babsan och hennes systrar:<\/strong>
\nLena p\u00e5 Bohult \u00d6sterg\u00e5rden<\/a> h\u00e5ller kurser och en fena p\u00e5 att h\u00e5lla maskinerna friska.<\/p>\n