Posted on

Kortkurs & Lundfärd

Jag började ha kurser redan innan OS föddes. Det började hemma i källaren i det lilla näpna samhället Svenshögen. Då var visionen att deltagarna minsann skulle få frossa i stämplar och papper samt göra mängder med kort, allt för att de skulle bli nöjda och känna att de fått ut så mycket som möjligt. Med tiden märkte jag att det inte var hållbart. För det första var det ohållbart ekonomiskt eftersom materialkostnaden blev för hög. För det andra så tyckte jag att mina elever med tiden blev mer fokuserade på kvantitet istället för kvalitet. Det var inte så noga hur korten såg ut, bara de fick med sig så många som möjligt hem. Tråkigt, tyckte jag. Samtidigt såg jag att en del inte fick med alla de moment jag ville skulle ingå i kursen, exempelvis embossing. Antingen lyckades de inte eller så vågade de inte. Hur som helst så såg jag det som ett nederlag att inte ha lyckats lära och nå ut med det jag tänkt. Dessutom fick jag faktiskt vid ett tillfälle höra att en deltagare hade varit missnöjd då hon ”minsann inte hade fått prova embossing”, fast jag både visat och haft allt framme under hela kursen. Så jag tänkte om. Jag visste redan innan den första reviderade kursen att jag skulle få kritik för upplägget. Men i detta fallet står jag för mina idéer och eftersom jag kan förklara varför så tänkte jag att det nog ger sig. I stället för att som tidigare visa alla moment på en gång och därefter låta deltagarna skapa fritt, delade jag nu upp dem och tog det stegvis. Innan kursen hade jag gjort i ordning ett paket till var och en med allt det som behövdes för varje moment. Sedan visade jag första momentet varpå de i princip fick härma mitt, med av mig utavalda stämplar/färger. Därefter gick jag vidare med nästa moment. Med detta upplägg visste jag att alla hade testat alla de olika momenten och även provat på att embossa. Eftersom alla gjorde samma sak vid samma tillfälle hade jag lättare att överblicka att det gick rätt och bra. Den tiden som blev över, vilket brukade vara ungefär en timme, fick de ägna sig åt fri stämpling. På detta sätt lyckades jag höja ”nöjd-med-kursen”-nivån avsevärt, just för att de själva tyckte de gjorde så fina kort. Det tyckte jag också. Många gick ju på den tiden nybörjarkursen mer än en gång då de kom dit med nya kompisar/gäng i kombination med att utbudet var något mer begränsat än idag. En av de inledningsvis negativa kommentarerna, speciellt från de som varit på kurs och fått frossa hejvilt, var att de inte fick välja färger och papper som de ville. När jag så pedagogiskt jag kunde talade om att det oftast går åt 20 minuter till att bara välja papper och stämplar till ett kort –och att den tiden istället kunde läggas på att göra fina kort på slutet – fick jag ofta rungande och medhållande skratt som bekräftelse på att jag faktiskt hade tänkt helt rätt. Apropå något helt annat så läste jag, som nybliven bloggare, att just detta bloggande är ohälsosamt för kvinnor. Vi känner oss tvingade att uppdatera och leverera även under semestern (och på arbetet också kanske). Eftersom jag inte tänker bli en av dessa säger jag härmed tack och hej för att om 35 minuter slänga mig iväg till Lund där Dan – han som pryder ”Sveriges Snyggaste Tröjor” – giggar i trio med Johansson och Demian. Jag ombesörjer försäljning av ni-vet-vilka, plattor samt dricker lite öl och är allmänt glad och trevlig. Men innan bussen går, som tar mig till den blå limousinen, måste jag i följande ordning; dricka upp mitt kaffe (som nästan håller på att välta), duscha, packa och klä på mig. ***50 minuter senare*** Så, vilken tur att jag begåvat mig själv med ett 3g-kort så jag kan tågsurfa. Eftersom jag prioriterade kaffet och duschen så hann jag således inte skriva klart. Packningen består i princip av 2 DV-tröjor och ett par jeans. Smink kan jag inte manövrera och snus går att köpa på de flesta ställen. Med andra ord gick packningen ganska snabbt men varm dusch och ljummet kaffe kan dra ut på tiden. Jo, eftersom jag då skall till Lund så tänkte jag så här: Vet du med dig att du skall till Lund, eller kanske till och med på musikspektaklet? Skriv då ner namn och adress på en papperslapp tillsammans med namnet på en stämpel du önskar dig (ja, ur OS-sortimentet). Har du turen/oturen att träffa mig så ger du mig lappen, så kanske jag skickar dig just den stämpeln. Jag kan dessvärre inte hinta vilket hotell jag bor på, eftersom jag inte vet. Men som bonus så går det bra att lämna lappen till den lilla mannen med hatt också, om du ser honom. Ops, nu är jag i Göteborg! Vi ses i Lund, kanske...