Miniraggisar

Jag har ofta fått frågan varför jag inte har strumpor i mitt sortiment, troligen för att det är en sockstickmaskin jag har. Det beror främst på att det är svårt att hitta (svenskt) slitstarkt ullgarn som inte är superwash. Men så lärde jag mig att sticka smått – och Miniraggisarna kom till världen. Och nåt bättre sätt än att bära dom på än i öronen kunde jag inte komma på.

De stickas alltså på Babsan, på samma sätt som en stor socka, med häl. Då dom är väldigt lätta, och därför behöver lite mer tyngd för att hänga bra, har jag jobbat lite mer på dom och fyller dom med ull och nålfiltar lite för att ge dom en fin form. Det innebär att varje socka är unik och inget par är det andra helt likt. Den första kollektionen jag gjorde är inte nålfiltad på samam sätt, men den går det ypperligt att lägga en liten böna i för att ge tyngd.

De monteras på stift i rostfritt stål eller på krok i nickelfri silver.