Posted on

Akryl och underkroppar…

Jag provade alltså för någon vecka sedan att kludda med akryl. För första gången i mitt liv. Det var skitskoj! Jag kan ju vare sig måla eller rita ”på riktigt”. Å andra sidan gillar jag inte att göra saker på riktigt utan föredrar mitt eget sätt. Alla dessa hämmande regler om hur konstnärliga saker skall vara för att vara just konstnärliga. Ur ett professionellt perspektiv alltså. Jag är inget proffs, och om det jag kan lyckats åstadkomma inte tillhör vare explosionism, modeism eller idiotism så tar jag faktiskt det som en komplimang. Jag vill inte måla som Picasso, jag målar som Paraïso. Häpp! Jag älskar att måla underkroppar – kvinnliga sådana. Skrev, lår och rumpor är så sensuellt, trots att det är anatomin – musklerna och deras fästen – jag ser framför mig när jag målar.  Men, jag kan inte måla fötter. Jag tänker inte heller lära mig måla fötter så i stället gör jag simfötterliknande saker. Eller fotlöst. Ansikten är inte heller min grej eftersom det känns som att kropp med ansikte plötsligt blir mer personligt. Att framställa kvinnokroppen som ett opersonligt, huvudlöst objekt utan fötterna på jorden kan säkert tolkas på flera sätt. Ett psykologbesök med motiven under armen kan säkert bli både dyrt och långvarigt. Men nu är det så att jag målar så här för att jag gillar det och för att det gör mig glad. Att måla en kvinnas underkropp är helt enkelt mycket mer tilltalande än att måla en mans. Nu när jag sitter här och skriver så ser jag plötsligt framför mig hur det skulle se ut om jag skulle försöka mig på att rita av en kuk (eller penis, om du är känslig nyss nämnt ord). Efter en stund skulle jag nog sitta där med whiskyn i ena handen och pennan och en bit toapapper i den andra. Jag skulle antagligen inte få till det alls och anar att det skulle bli ganska lustigt. Eftersom jag är begåvad med en stor portion självironi och humor skulle jag antagligen skratta så tårarna skulle rinna. Sorry killar – men ni ligger i lä där, rent estetiskt alltså. Men, jag skall testa en dag ty ett gott skratt förlänger ju livet. Jag tror dock inte jag kan göra det fritt ur huvudet så det blir till att leta upp en bild någonstans... Här kommer i alla fall lite smakprov: Med hopp om fortsättning! Fröken Paraïso