Efter klorinkortet fick jag mersmak. Inte så att jag fick abstinens efter klorin; nej – bara lite så där sugen på ett kort till.
Jag ser mig själv som rätt så konservativ i de här sammanhangen. Min motvilja till färdigmönstrade papper, och alla möjliga hajjteck-tillbehör som finns, gör att jag känner mig lite som en motvallsmulatt. Men det är liksom jag och jag tycker att det kan bli för mycket ibland; blommor, blad, pärlor, knappar, bokstäver, mönstrade papper, band, snören och sedan – dolt i djungeln – ett litet foto eller stämpelmotiv. Att man gillar olika stilar är inget konstig. Snarare – tack och lov för olika stil och smak!
Hur som helst så fyller en nära år idag och jag har gjort ett kort. Jag klassar det som ”enkelt” – och det var väl dit någonstans jag ville komma. Jag gillar enkla kort – vad det nu är?
Papilio Machao stämplat på en tag som jag har färgat in med Fluid Chalk Cat’s Eye. Tja, resten ser ni ju. Upplysningsvis så lever jag kvar i Adirondack- och Cat’s Eye-dynornas tid. Jag har testat några av de fem eller sex första distressdynorna som kom ut någon gång i mitten på 00-talet, men varför överge mina favoriter?
Fridens!
Fröken P
