Posted on

Men Lycka till då!

Försökte förtvivlat få till lite nya inspirationskort. Men inspirationen är som bortblåst. I alla fall när det gäller att göra vanliga hederliga kort. Bah! Istället kom jag på att jag skulle försöka mig på någon form av present/penga-hållare. Jag är usel på att surfa runt och kolla efter vikningar och stuff – ”kan själv” funkar bäst för mig. Så, jag är fullt medveten om att det inte är någon avancerad vikning eller skapelse jag knåpat ihop. Men, jag är nöjd. Och det räcker för mig. Alstret i fråga är till en kille på 20 som flyttar hemifrån och kommande 3 år skall studera Modedesign på textilhögskolan i Borås. Jag har stämplat Ränder #3 över hela, som en bakgrund (jag ogillar ju färdigmönstrade papper som en del redan vet), sen slafsade jag dit Ruler. Och till höger satte jag så lämpligt, för en syintresserad, Mannequin #1. Till min stora glädje såg jag nu när jag skulle länka, att LYCKA TILL, som jag stämplat på en liten pappbit och monterat med skumkvadrat äntligen är slutsåld. Lite retligt förstås, men definitivt något jag överlever. På insidan har jag monterat ihop en liten ficka, som man naturligtvis anpassar till det man har tänkt att ha i. Sen har jag, på det som är insidan av framsidan, satt själva meddelandet. Där finner du att jag stämplat med Mannequin #2 och A piece of lace. Många stämplar till liten sak, inte alls nödvändigt – men roligt. Lycka till! / Fröken P
Lycka till! #1
Lycka till! #2
Lycka till! #3
Lycka till! #4
Posted on

”Blekta hjärtan”

Blekta hjärtan
Jag har tusen idéer i skallen. Vägen ut för dessa verkar vara igenmurad. Konstigt det där, och lätt frustrerande, när allt jag försöker ”skapa” bara blir... ingenting. Innan jag mönstrade på i oktober så ägnade jag en bra stund åt att leta efter Klorin. Jag menar riktig Klorin; alltså ”klorin-Klorin”. Allt som fanns var en snarlik flaska med något välfoftande jams i – Klorex (eller något snarlikt namn). Jag gav upp. Åsså plötsligt när jag kommit hem igen, och av en händelse passerar rengöringsavdelningen, så ser jag flaskan med – just det – ”Klorin-klorin”. Yes! Sen har den stått där och blängt på mig, utan att jag ens orkat sniffa på korken. Ighh! Men så tänkte jag, att om jag börjar lite lugnt och skiter i att leta upp det där svarta pappret som blir så fint att bleka, så kanske jag kommer någon vart. Jag vet nämligen precis vilket papper jag letar efter. Chansen att jag har kvar en snutt från 2004 förefaller inte helt osannolik, men ändå tillräckligt, för att jag inte orkat gå upp på ”lagret” (läs kall vind) och kolla. Nej, istället fick det bli ett grönt kvadratiskt kort som fick offra sig. Jag embossade Amore i guld, maskade av för att kunna fortsätta stämpla och embossa. Sen blekte* jag de yttere hjärtanen (säger man så) och passade samtidigt på att göra en rosa fläck på min nya gråmelerade tröja. Smakfullt värre. Jag är mest fascinerad av att den blekta fläcken blev rosa och inte vit. Skumt! Sen klippte jag ut hjärt-raden och delade på mitten, för att montera det på ett dubbelbigat kort med öppningen på mitten (det heter säkert altarkort eller något liknande på fackspråk). Det absolut mest glädjande var att hjärtat hamnade nästan exakt precis i mitten. Jag hade ju bara höftat när jag initialt stämplade det första hjärtat på det gröna kortet. Dessutom hade jag ju i det läget ingen aning om i vad det skulle sluta. Två små hål på vardera sida och en bit röd ståltråd igenom, som lås. På insidan tog jag det som blev över  från det gröna kvadratiska och skar till så det passade insidan. Stämplade Amore igen och la en bit vellum med plippar i, över. Ett gem applicerades i öfvre kanten – så att säga som en liten accessoar. Minsann. Jag är rätt nöjd. Faktiskt. /Fröken P * = tänk på att Klorin faktiskt bleker rätt friskt, och kan göra hål i både det ena och andra; alltså både kort och underläggspapper. Men låt inte det hindra dig från att prova, var bara noga med att inte skvätta på kläderna (jag är alltså inget bra exempel) och att tvätta händerna om du sölar.

 

Blekta hjärtan #2
 
Posted on

Jag fick ett e-brev – med ett brev…

Kuvert – av Line Bern Flatland
Jag fick ett mail av Line, med foto på ett kuvert hon gjort. Jag tycker det var mycket fint. Hon skriver att hon tycker att ett kuvert skall se ut så här varje gång, inte bara när det är tävling. Jag kan bara instämma ;). Personligen anser jag att Försäkringskassan, och andra tråkiga institutioner borde anställa en kuvertdekorerare. Jag tror det hade gjort folk friskare i långa loppet. Om inte annat gladare för en liten stund. Och många bäckar små... Skön helg! /Fröken P
Posted on

Mysväska

Mys nya väska
Jag är sprängfylld av idéer. De liksom rör sig under huden likt likmaskar – feta och mätta – men med skillnaden att dessa (förhoppningsvis) kommer utvecklas till fina saker istället för äckliga flugor. Enda likheten är väl att man (läs jag) tycker att man (läs jag) stinker död grävling i princip konstant.  Jag skyller helt på värmen, faktiskt. Resultatet av nästan två års konstanta studier och praktiserande är att jag är något urvattnad. Både kroppsligt och själsligt. Inte deppig eller nåt sådant, bara lite klen. Mina mest vakna perioder brukar vara runt sex på morgonen, men sen några månader tillbaka sover jag mer än gott vid den tiden. Det tråkiga är att dagen går så förbenat snabbt när jag inte vaknar förrän vid niotio. Det skönaste är dock att jag gör det utan dåligt samvete. Istället njuter jag insikten att jag nog faktiskt behöver det där. Att min dygnsrytm följer 90% av övriga befolkningens är ett tecken på att jag behöver vila och så snart allt är som det skall kommer jag vara tillbaka i min (o)normala rytm igen. Så, bortsett från att jag målat med akryl för första gången – påbörjade tre tavlor samma kväll/natt – så har jag målat/tryckt på tyg. Men allt är inte klart än så det är inte så mycket att visa. Min dotter var och hälsade på mig igår och jag fick för mig någon dag innan att jag skulle sy en väska att ge henne. Tygkassar är ju inne och används faktiskt både till att frakta hem varor från affären och som ”handväska”. Jag ville göra en tygkasse men i mindre variant, lagom för plånbok, nyckel och mobil. Eftersom den blir liten och inte rymmer några shoppingobjekt kom jag på att kalla den för en ”fönstershopping”-kasse. Jag hade tidigare kluddat på en bit vit t-shirttyg och klippte helt enkelt ut hjärtat, strök på lite vliselin och sick-sackade fast den på en svart tygbit. Jag gjorde även lite sömmar här och var, mest för dekorationens skull. Sen klippte jag till så den svarta biten följde det påsydda objektet med ett avstånd om ca 7mm, eller nåt sånt. Sen sydde jag fast denna på tygbiten som blev till ficka. Tanken är att de där 7 mm tygkant skall fransa sig så kanten blir lite mer ruffig. Tyvärr kom jag inte ihåg att fotografera väskan förrän precis när de stod i dörren och skulle gå, vilket resulterade i att bilderna är ganska tråkiga. Tycker inte att de gör motivet riktigt rättvist, det ser snudd på plastigt ut. Hu. Men här kommer några bilder i alla fall.
Posted on

Screenkurs på Wik #1

Gud så underbart! Jag gick en 10 dagar lång screentryckarkursWiks Folkhögskola i början av juni. Jag har länge tänkt involvera screentryck i mitt görande men priser och tidsbrist har gjort det svårt. Jag hittade denna kurs då jag letade efter en skrivkurs, och blev fullkomligt lyrisk när det stod att läsa att man hade tillgång till verkstaden dag som natt. HohoHahaHehe! Jag fick med mig min goda vän IngridK och på självaste Nationaldagen bar det iväg. Är du intresserad av screentryck, eller bara vill ha 10 dagar i härlig miljö där du kan experimentera med bild och färg, då rekommenderar jag verkligen kursen. Vi var ett skönt gäng och till vår fördel så hade några hoppat av i sista sekund. Jag är ju inte direkt känd för att hålla mig på liten yta men jag måste faktiskt säga att jag denna gång höll ihop mitt pick och pack relativt bra. Men det är en underbar känsla att se alla färgflaskor i olika kulörer, de små egna blandningarn i ännu fler kulörer och vita rockar nerkletade med färg. Kreativitet och koncentration när den är som bäst, och som jag stundtals studerade och njöt av istället för att göra det jag ”skulle”. Och Tommy, denna härliga människa. Helt klart en lärare helt i min smak. Han gick igenom saker, och hade man inte lust att lyssna då så förklarade han gärna igen lite senare. Ständigt på gott humör och med en rejäl portion humor. Min känsla är dock att det finns betydligt mer ”humor” där inne, som inte släpptes ut. Men det är bara vad jag tror... Jag håller som bäst på att packa upp alla saker. De mesta jag gjort är sådant som tarvar lite efterarbete. Jag gjorde inte så mycket olika grejer utan testade mest de idéer jag hade med mig upp. En av dessa var att se hur textilfärgerna funkade med stämplar. Nej, åter till uppackningen. Innan dess tänker jag dock ”inspirera” med lite färg. På grund av rambrist (läs slöhet) orkade jag inte göra en CMYK-separering utan testade istället att separera RGB, viket innbär tre ramar istället för fyra. Det blev coolt, bortsett från att ET senare berättade att man måste invertera bilden för att färgsättningen skall bli korrekt. Det förklarade ju varför DV fick röda byxor istället för blå. Han blev snygg ändå, tycker jag.Och är det inte lite det som är charmen med att vara ”konstnärlig” – det som jag tycker är snyggt är rätt! Hur som helst så tröttnade jag efter en lång stund och började istället blanda olika kulörer i samma drag. efter en stund blev det så vackert så jag fick rysningar. Jag tog fram kameran och började fota ur alla möjliga vinklar och när jag tagit en hel del bilder stod jag med ramen i famnen och mådde illa över att behöva spola ur detta vackra. Ni tror säkert jag är galen, och det finns det säkert många som tycker jag är. Men jag är ta mig tusan otroligt tacksam för att jag kan glädjas åt sådana ”små” saker. Ett tag funderade jag på om det skulle gå att bevara lystern i färgen om jag helt enkelt offrade ramen och sparade den med färg och allt. En spik som håller fast rakeln och bara upp på väggen – en enkel installation, helt enkelt. Således är dagens inspiration - färg! Ut i solen och njut, eller inte... Ta vara på dagen, hur som helst! Fröken P
Posted on

Lady 1877: Stämpla på tyg

Att stämpla på tyg är riktigt, riktigt roligt. Snacka om att kunna göra användbara saker, till sig själv eller för att ge bort. Här har jag stämplat ”Lady 1877” på en bit tyg som jag sedan sytt fast på en väska jag sytt tidigare. Personligen gillar jag att göra bakgrunden i först en basgrundfärg och sen dutta med någon annan färg ovanpå för att få lite liv i det. När jag tittar på bilden nu så ser jag att det nästan ser medvetet ut, att det mörkare har hamnat utanför stämpeln och framhäver notpapprena, men det är det alltså inte.

Det roliga och tacksamma med att stämpla på tyg med ”arty” stamps är att det är svårt att misslyckas. Jag har testat en hel del olika färger under åren och det finns bra och dåliga, som alltid. Första märket jag kom i kontakt med var Lumiére från Jacquard. Tea kom ner från Norge och höll en kurs för mig och mina kunder i min butik i Stenungsund. Jag minns än att vi var lika lycksaliga över kursen som stolta över våra alster.

För 7–8 år sedan, när jag var på mässa i USA, fick jag efter en work shop en påse med massa saker i. Jag har inget minne av att vi testade de här färgerna på textilier, jag minns faktiskt inte alls vad vi gjorde. Hur som helst så resulterade det i en mycket angenäm upplevelse när jag efter några år tog fram dem då min Lumiére tog slut. Innan jag började göra Dan Viktors t-shirts kollade jag så de fortfarande var i gång, vilket de lyckligtvis var, och beställde jag mer. Någon annan färg kunde jag inte tänka mig. Till skillnad från Lumiére, som också är underbar i kulör, blir trycket oerhört mjukt och följsamt även på tunna textilier. I samma veva beställde jag hem lite ”back up”-färg till bakgrunderna, i detta fallet vitt och silver, från CCHobby. Den vita ser ut som man målat med krita på svart tyg. Å silvermetallicens lyster var inte i ens närheten med SG's färger. Nej, riktigt risig kvalitet som jag inte ens skulle vilja låta min värsta fiende använda.

I det närmaste skall jag börja forska i hur färg för screentryck skulle kunna fungera, både för att kunna ha ett alternativ till SG och för att det är lättare för dig att beställa hem. Det går att beställa direkt från SG men som alltid blir det ju dyrt i mindre mängder. Frakt i glasburkar är ju dessutom alltid lite vanskligt, dessutom hade de läckt lite när jag fick hem sist. Jag lovar att återkomma längre fram när jag har lite mer underlag. Kanske har du redan provat någon bra textilfärg och vill dela med dig?

Jag skall försöka ta mig i kragen och längre fram beskriva lite mer detaljerat hur jag går tillväga när jag jobbar på textil. Det är inte komplicerat,, men har du aldrig testat kanske det känns lite vanskligt. En god idé är kanske inte att börja direkt på en t-shirt från dyra gatan. Det finns säkert någon bit tyg i nån garderob, hemma hos dig eller någon du känner.

Mitt nästa projekt är att se hur det ser ut om jag syr på en bit på ett par jeans. Jag har nänligen några jag behöver laga...

God påskdag!

Posted on

Utförsäljning, REA och annat ointressant!

Köp, köp – kom och kööööp! Nej, jag vill inte sitta och lägga upp en massa reavaror och behöva fundera över varför vissa motiv inte säljer, eller tvingas sälja ut för att få plats med nyheter (även om jag nu redan har gjort det). Jag vill skapa och ha skoj! Vara kreativ, helt enkelt. Därför tänkte jag istället visa vad jag gjort åt min gode vän Dan Viktor. Han håller på och truddelutta musik till vardags och på turnén tänkte vi att han skulle sälja snajsiga tröjor. Sagt och gjort, och som vanligt med allt för lite överskott på tid, blev det en serie på 100 tröjor. Handstämplade och numrerade. Som ni ser är jag ingen välrenommerad fotomodell, jag är alldeles för kort för det. Även om det nu inte syns på bilden. Och håret ser ut som... ja, som det brukar! Jag tycker ändå att jag förmedlar ett ganska så nöjt intryck. Sanning att säga så är jag rätt nöjd, själv. Och Dan också, säger han i all fall. Jag gick i stort sett runt i en vecka i denna tröja, både på Visfestivalen i Västervik och därefter på Åstol. Men på Åstols Rökeri, där Dan spelade flera dagar i rad, röker de fiskar och räkor – fantasiskt goda sådana – så efter det fick det bli tvätt. Men nu är den ren och skön igen. För att få det att fungera fick jag använda två stämplar till huvudmotivet. En med den vänstra delen av motivet och guran, och en med textsnutten till ”Mitt hjärtas monster”. En synnerligen bra låt och tillika namnet på hans näst senaste platta.

Jag kan säga att det tog en stund innan jag kom fram till hur jag skulle lösa det hela. Från början var bakgrunden till höger också svart, och texten ”vit”. Men det blev bara kludd och svårstämplat. Erkänner att jag fått måla i en del för hand. Men med en skvimp litauisk örtsprit botas den nackvärk som Ipren inte kan ta hand om. Sen har jag stämplat namnloggan och numrerat.

Färgerna är A och O, har testat en del mindre bra färger både nu och tidigare. Men jag har en liten bra leverantör som jag kanske delar med mig av senare. Om jag får lust....

Nu i veckan kom ET med den briljanta idén att ha kurser i att stämpla på tröjor. Det är i och för sig inget nytt, det hade jag redan på den gamla goda tiden då jag hade butiken i Stenungsund. Men jag har liksom förträngt den biten av verksamheten. Jag kommer ju att flytta till Göteborg strax och kanske-kanske att det går att lösa med en lokal för tillfällig kursverksamhet. Skepp o'Boy