(”Publicerat” på min Myspace-sida 080303)
Jag har en plan…
Om jag skulle få för mig att sätta upp en hemsida där jag säger nedsättande saker om exempelvis negrer, vad skulle jag bli anklagad för då? Ja, alltså mer än att jag måste vara rätt rubbad förstås.
Jag har under årens lopp fattat att jag kan vara lite ”svårplacerad”. Inte så att jag inte får/kan vara i samma rum som de andra när det är fest utan mer var jag kommer ifrån, ”från början”.
Min mor är halvfinska. Hennes far, alltså min morfar, var från Österrike. Han slet sönder sina soldatskor under Mr H’s höjda högerarm och tyckte väl att han var värd lite förströelse emedan fötterna återhämtade sig. Nej, jag skall inte överdriva historien. Jag vet inte om hans skor gick sönder på riktigt, men det andra är sant och i mars 1945 föddes min mor. Detta innebär att jag är 25% knivbärande suput och 25 % nazistsympatisör. Min mor har aldrig träffat sin far, så klart. Det hade ju liksom vart lite för bra om han stannat och tagit sitt ansvar alternativt kommit tillbaka och förenats med min mormor. Sånt fjanteri är förbehållet våra manusförfattare.
Min far är neger. Riktigt, riktigt svart var han.
Min farfars-farfar såldes som slav till Brasilien. Där blev han på något sätt god vän med sin husbonde och blev fri. Om det var för att hedra sin forne ägare eller om det fanns någon annan baktanke vet jag inte, men han tog i alla fall hans efternamn och flyttade tillbaka till Afrika. Där gjorde han sig en förmögenhet. På att sälja slavar. Han blev tydligen äckligt rik. Men sen kom det folk som tyckte att det inte var någon bra idé att sälja negrer. Fan, snacka om att bli snuvad på arvet…
Man kan säga att jag är en liten mix, hel enkelt. Min mamma kallade mig alltid för ”min lilla pepparkaka” och min vita halvbror för ”vetebullen”. Morsan är go’, det finns inget roligare än att reta henne när hon säger galna saker eller böjer ord fel. Ja ni vet ju antagligen hur tokigt de där finnarna kan prata. Hennes humor är dock inte lika utvecklad som min är så ibland måste jag förklara varför hon är rolig.
Ibland kan det bli riktigt roligt. Som den gången då hon berättade något om mig, uppenbart väldigt stolt: ”– Ja, hon är såååå duktigt, mitt lilla brunöga”. Jävlars vad jag skrattade. Morsan, hon fattade ingenting.
Så. Vad jag egentligen undrade idag när jag började skriva var om jag kan åka dit för hets mot folkgrupp om jag säger otrevliga saker om renodlade negrer, finneballar eller knäbrallejoddlare. Eller blir det bara på med tvångströjan?
Jag skulle gärna vilja veta för hade ju tänkt mig fortsätta plugga och jag inser att det kan bli lite knapert med bara lån. Jag hade en klasspolare en gång som fått tre år för någon liten skitsak han gjort. Han satt på öppen anstalt och skulle inom kort begåvas med en fotboja så han kunde röra sig än mer fritt. Han tyckte det var så fruktansvärt förnämligt att få utbildning och allt bekostat av staten emedan han avtjänade sitt ”straff”. Fan, jag är så glad att jag är född i Sverige där man får sådana möjligheter. Tänkte liksom att det lät som ett bra alternativ till studielånen? Eller?
Skepp o’ cykel!
Joanna P
aka ”så-långt-ifrån-inavel-det-går-att-komma”
Du är ju helt otrolig ! Krönikör på någon tidning är toppen jobb för dig när du går i skolan för brottets bana tänlker väl du inte hoppa på?
Du är galen!! Sluta aldrig skriva, jag skrattar ihjäl mig här… Du kan tjäna stora pengar på ditt skriveri, jag tror inte heller att kriminalitet är ditt kall! Tack för underbar underhållning!