Månad: september 2008

Publicerad den av — 1 kommentar

De andra bidragen

Ja. Jag är frånvarande. I all fall i bemärkelsen att jag inte plitat ner någonting som ni kunnat ta del av. Jag har funderat, och gör så fortfarande, mycket.

Samtidigt som jag funderat har jag bl a skuttat omkring på Bok- & Biblioteksmässan. Nja, skuttat var väl inte rätt ord för att beskriva det sätt jag tagit mig fram på rent fysiskt. Däremot fick jag mig en själslig vitaminkick, vilket var precis vad jag behövde. Och jävlars vad jag har svurit på folk med barnvagnar och sådana som stannar mitt i gången och viker upp mässkartan för att ta reda på vart de skall ta vägen härnäst. Dessa tilltag påverkade dock inte mitt allmänna tillstånd vare sig uppåt eller neråt.

Som alltid efter en hektisk period sjunker jag ner i ett läge som inte är särdeles trevligt. Men eftersom detta är en företagsblogg så hör det inte hemma här. Och det är just det som är en av sakerna jag funderar på. Jag gillar att skriva och har ju uppenbarligen några läsare, vilket jag finner otroligt roligt. För att ändå ge er en inblick så är svaret på en av mina funderare ”Jag kan bara inte ha två bloggar!”.

För att återgå till verksamheten så har jag faktiskt fått iväg beställningen på nya stämplar. Det tar några veckor till innan de finns ute och erfarenheten säger mig att jag inte tänker säga något datum då de kommer finnas tillgängliga innan jag har dem i min hand. Sist fick jag ju reda på att de lämnat fabriken och lade glad i hågen upp allt, bara för att få reda på att de bestämt sig för att samkväma med annat gods på en flygplats i främmande land. Suck!

Så emedan jag funderar vidare får ni studera de andra tre bidragen som kom in till tävlingen. Dessa visas utan någon inbördes ordning och tilldelas därmed alla en 2:a plats.

Annika Ståhl

Eva Andrén

Petra Gustavsson

Lev väl och ta vara på dagen!

/J

Publicerad den av — 3 kommentarer

Tråkig – javisst!

Som ni vet är jag ju rent generellt inte en vän av bloggeri. Men visst, det är förbenat skoj att skriva, speciellt när jag får så mycket fin respons. Men det var skoj att skriva redan innan ordet blogg var uppfunnet. För den som är intresserad så kan jag upplysningsvis tala om att ordet föddes i slutet på 1990-talet (ne.se).

Under min arla morgonfärd genom nyhetsvimmlet fastnade mina ögon på en liten blänkare i högerspalten. Det tog emot att klicka på länken men eftersom timmen var så tidig skulle någon knappast komma på mig. De som kontrollerar min dator vet ju ändå allt, och lite till.

Visst är det skönt att få sina fördomar bekräftade. Speciellt av sig själv.

Jag FÖRSTÅR inte hur det kan var så intressant. Kan någon förklara? Alltså, det räcker ju att sätta sig på spårvagnen för att mer eller mindre ofrivilligt ta del människors liv. Sen kan jag peppra med lite egen fantasi och salta med lite fördom för att få det extra smaskigt.

Nej, jag är inte dum. Det är klart att det fyller en funktion, precis som allt annat som handlar om andras olycka eller utsatthet. Kanske finns det någon i samma sits som får kraft av att hon/han inte är ensam i sin ”misär”. En annan njuter säkert av snasket och gottar sig i bloggarens snurriga liv.

Och vem är jag att döma? Gissningsvis skulle den bloggens regelbundna läsare kategorisera min (om jag nu skrivit en rent privat) som förbannat tråkig, grå och tantig. En blogg full av ointressanta reflexioner kring kultur, språk, litteratur och gammal skitmusik från förra seklet. Och dessutom mår jag bra och får det knapra studielånet att räcka till utan att behöva låna (hittills i alla fall). Jag är förvisso ”singel”, men jag är inte på jakt. Jag är ofta ute och tar en öl, jämfört med mina tre år i alkoholcelibat, men jag blir sällan full/berusad. Inga smarrigheter alls med andra ord och ”vem fan läser sån tråkig skit?”

För den som är nyfiken på vad jag skriver om för blogg så kommer länken här: http://www.aftonbladet.se/wendela/article3094313.ab

Jag gillar speciellt ”Läs mer i Miss Anonyms rafflande singelblogg”. HA! Jag hade, mitt ”tråkiga” liv till trots, kunnat skriva tusen gånger så rafflande utan att ljuga en sekund, så det så! Men nu gör jag ju inte det. Tråkig? Möjligen, men DET bjuder jag på.

I stället för att ligga här i min säng och blogga borde jag kanske försöka få till det där jularket som jag länge tänkt skicka in. Jag gör ett försök. Sen måste jag verkligen plugga också eftersom allt flyttande och målande tagit all kraft och energi. Men nu är det äntligen slut. Tack och lov!

Publicerad den av — 6 kommentarer

Vinnaren är:

Annica (DesignAnnique)


Stort, varmt och kärleksfullt grattis!

Jag skulle väl ljuga om jag sa att konkurrensen rent kvantitativt var stor. Totalt kom det in fyra bidrag och jag kommer att presentera de övriga här, snart. Först skall vi låta vinnaren glänsa helt själv.

HYRRA – HYRRA – HYRRA – HYRRA – HYRRA – HYRRA – HYRRA – HYRRA

Publicerad den av — 2 kommentarer

Hets mot folkgrupp

(”Publicerat” på min Myspace-sida 080303)

Jag har en plan…

Om jag skulle få för mig att sätta upp en hemsida där jag säger nedsättande saker om exempelvis negrer, vad skulle jag bli anklagad för då? Ja, alltså mer än att jag måste vara rätt rubbad förstås.

Jag har under årens lopp fattat att jag kan vara lite ”svårplacerad”. Inte så att jag inte får/kan vara i samma rum som de andra när det är fest utan mer var jag kommer ifrån, ”från början”.

Min mor är halvfinska. Hennes far, alltså min morfar, var från Österrike. Han slet sönder sina soldatskor under Mr H’s höjda högerarm och tyckte väl att han var värd lite förströelse emedan fötterna återhämtade sig. Nej, jag skall inte överdriva historien. Jag vet inte om hans skor gick sönder på riktigt, men det andra är sant och i mars 1945 föddes min mor. Detta innebär att jag är 25% knivbärande suput och 25 % nazistsympatisör. Min mor har aldrig träffat sin far, så klart. Det hade ju liksom vart lite för bra om han stannat och tagit sitt ansvar alternativt kommit tillbaka och förenats med min mormor. Sånt fjanteri är förbehållet våra manusförfattare.

Min far är neger. Riktigt, riktigt svart var han.

Min farfars-farfar såldes som slav till Brasilien. Där blev han på något sätt god vän med sin husbonde och blev fri. Om det var för att hedra sin forne ägare eller om det fanns någon annan baktanke vet jag inte, men han tog i alla fall hans efternamn och flyttade tillbaka till Afrika. Där gjorde han sig en förmögenhet. På att sälja slavar. Han blev tydligen äckligt rik. Men sen kom det folk som tyckte att det inte var någon bra idé att sälja negrer. Fan, snacka om att bli snuvad på arvet…

Man kan säga att jag är en liten mix, hel enkelt. Min mamma kallade mig alltid för ”min lilla pepparkaka” och min vita halvbror för ”vetebullen”. Morsan är go’, det finns inget roligare än att reta henne när hon säger galna saker eller böjer ord fel. Ja ni vet ju antagligen hur tokigt de där finnarna kan prata. Hennes humor är dock inte lika utvecklad som min är så ibland måste jag förklara varför hon är rolig.

Ibland kan det bli riktigt roligt. Som den gången då hon berättade något om mig, uppenbart väldigt stolt: ”– Ja, hon är såååå duktigt, mitt lilla brunöga”. Jävlars vad jag skrattade. Morsan, hon fattade ingenting.

Så. Vad jag egentligen undrade idag när jag började skriva var om jag kan åka dit för hets mot folkgrupp om jag säger otrevliga saker om renodlade negrer, finneballar eller knäbrallejoddlare. Eller blir det bara på med tvångströjan?

Jag skulle gärna vilja veta för hade ju tänkt mig fortsätta plugga och jag inser att det kan bli lite knapert med bara lån. Jag hade en klasspolare en gång som fått tre år för någon liten skitsak han gjort. Han satt på öppen anstalt och skulle inom kort begåvas med en fotboja så han kunde röra sig än mer fritt. Han tyckte det var så fruktansvärt förnämligt att få utbildning och allt bekostat av staten emedan han avtjänade sitt ”straff”. Fan, jag är så glad att jag är född i Sverige där man får sådana möjligheter. Tänkte liksom att det lät som ett bra alternativ till studielånen? Eller?

Skepp o’ cykel!
Joanna P
aka ”så-långt-ifrån-inavel-det-går-att-komma”

Publicerad den av — 3 kommentarer

På drift

Häpp,

Hjärnan är på drift och kroppen värker som en finne i arslet. Ja, alltså en sån där finne som brukar börja dyka upp i tonåren. Inte en finneballe-finne. Eller så är det de där 25 % finne i mig som svider och bränner . Hmm, det har jag inte tänkt på förut… Eller så är det helt enkelt flera veckors målande, packande, flyttande och fixande som är boven i dramat.

Men själen mår bra! Det är bara det att de där första sakerna stjäl lite för mycket energi.

Jag har inte glömt tävlingen. Ni får härda ut en stund till bara.

I morgon skall jag upp och förhoppningsvis städa och måla klart den gamla lägenheten. Jag har en hylla kvar att sätta upp i den nya lägenheten, sen är det mesta klart överlag och DÅÅÅÅÅ!

Men jag tror inte ni överger skutan så lätt, eller hur?

Apropå finnar så skall jag i morgon lägga in en text från min myspace-sida. Bara för att ge er något att läsa. Den har inget med OS att göra utan är mer en liten reflexion över hur jag skulle kunna finansiera mina kommande studier. Så på sätt och vis passar den ju in här.

Skepp o’koj!