Tänk dig att du har en relation:
Du är trött på partnern i egenskap av partner och passionen är komposterad sedan länge. Du tillför ingenting av vikt vilket resulterar i att du inte får särdeles mycket tillbaka. När någon frågar hur ni har det svarar du lite uppgivet att ”det rullar på”. Skulle det vara mig det handlade om skulle jag troligen avslutat och sagt ”tack och hej” för längesen. Lättare sagt än gjort kanske, men ändå.
Sen finns det ju andra konstellationer av relationer. Exempelvis den, där man känner att man har många gemensamma intressen och beröringspunkter, men med känslan att något väsentligt saknas för att det skall kännas ”hundra”. Där gäller det ju att våga välja bort det som inte är bra till förmån för att kunna utveckla det andra fina och bra som man har, både tillsammans och som individ. Det kan vara nog så svårt, men görs det i tid blir det ofta väldigt bra. Det är i alla fall min erfarenhet.
För tillfället befinner jag mig i någon slags kombination av dessa två varianter men partnern är inte en fysisk person utan OS (så klart!). Den låga som har brunnit i så många år har inte slocknat, men på senare år har jag inte haft ork och tid att samla bränsle. Lågan har snarare flammat upp av sådant som förbipasserande lagt dit med ojämna mellanrum. Jag blir alltid lika glad när jag får en fin kommentar, och jag vet att jag svarat helt ärligt, att det är just sådant som fått mig att köra vidare.
Sedan finns det ting och tankar som dämpar lågan emellanåt. Varför skall jag satsa på bra kvalitet på mina stämplar, när kunderna ändå och uppenbarligen köper stämplar av sämre kvalitet om och om igen? Varför skall jag hålla hög service och leverera inom ett par dagar när andra företag tar veckor på sig, inte levererar alls eller är i princip onåbara men ÄNDÅ har kunder som kommer igen? Självklart beror det på att man vill åt motiven och jag förstår det, även om det tar emot. Mycket handlar ju om min bild av hur ett företag skall skötas. Pris och kvalitet kommer alltid att ställas mot varandra och det är ju upp till dig/mig som konsument att bestämma vad vi vill betala för.
Jag vet ju egentligen precis vad jag vill göra. Att jag inte har bloggat tidigare beror ju inte på att jag inte gillar att skriva (läs första inlägget om du inte gjort det redan). Det skrivna ordet, likväl som det oskrivna, är en stor passion i mitt liv. Jag kan helt hämningslöst spendera 750 CSN-pengar i ett antikvariat medan jag mumlande försöker intala mig själv att varierad kost innebär att man har minst 5 olika smaker på nudlarna under en vecka. Det är ju inte utan anledning jag skall läsa ”Svenska språket” på universitet, 30 hp på halvfart.
Nej, jag har inte hoppat av kaptensstudierna, jag skall göra det samtidigt. Nu vet jag också att jag kommer att vara ute på sjön ca 7 månader under 2009. Häpp!
När jag är ledig – HAHAHAHAHAHAHAAAAA – vill jag jobba fram stämplar och idéer för projekt typ DV-tröjorna. Jag vill göra sådant som tillfredsställer min skaparlust och låter mig utnyttja min kreativitet. Kanske släppa en liten kollektion ”special edition”-stämplar en gång om året. Jag vill skriva, läsa och umgås med mina vänner. Hmm? Faktum är ju att jag faktiskt gör allt det där redan (bortsett det där med ”special edition” då). Så, vad är problemet?
Jo, många känner till OS, speciellt de som varit i stämpelträsket flera år, och de flesta har väl bilden ”ett hobbyföretag som säljer stämplar” (med butik i Stenungsund). Jag vet hur svårt det är att tvätta bort en stämpel, vilket märks genom att jag ibland får frågor om butiken och kurser fast det var länge sedan jag slutade med det. Jag har också sett omdömen där jag får lågt betyg för att mitt övriga sortiment är så skralt. Visst, men jag har aldrig utgett mig för att vara en ”tillbehörsaffär”. OS har alltid, om än med olika inriktningar, haft de egna stämplarna i fokus.
Min tro är att jag skulle kunna tillföra mer av mina baskunskaper och kreativa idéer om OS inte försöker hålla fast vid att vara det som det en gång var. Jag känner inget behov av att förse alla Sveriges stämplare med stämplar. Collage och det stilrena/enkla har alltid varit min passion och jag vet att det finns likasinnade där ute som skriker efter den typen av stämplar. Äntligen har jag fått tummen ur att börja göra dem själv. Jag har aldrig kommit till skott tidigare. Det är kanske det jag skall fokusera på, i kombination med kundprojekt som genererar i idéer att dela med mig av till er – via bloggen.
Läste någonstans att man skall skriva korta inlägg… suck! Allt är ju relativt och jag lovar att jag utan problem skulle kunna skriva mer. Således är detta – helt enligt reglerna – ett kort inlägg. Eller.. vem tusan bryr sig? Jag gör väl som jag vill!
Ps! Glöm inte att det är deadline för tävlingen i morgon.
Skepp o’boy!
